Just precis den här dan är en sån här vanlig svensk sommardag med tung grå himmel men det regnar inte ännu. Pappa har fått tag på en begagnad 1,5 Hk utombordare som vi barn inte får använda men är ändå en stor attraktion.
Så med mycket tjat lyckas vi övertala Larie att vi skall åka och fiska på andra sidan sjön. Söndan kommer och himmelen är om möjligt mera svart än grå men till vår lycka säger Larie att det nappar bara bättre.
Ett intensivt letande bryter ut för att finna sydvästar och regnställ. Varm choklad och ostmackor packas ned i en väska, spön och metmask fixas till och till sist det mest viktiga utombordarn.
Så kommer vi iväg och vattnet sprutande om fören det går väl litet fortare än att ro men upplevelsen att komma iväg är accelererande i sig.
När vi rundar Stenudden och vi kan nu se den höga vassen i Norstabotten och Landsomberget lägger sin skugga över vattnet som tar an en helt mystisk svart färg utan vågor.
Norstabotten är Jansjöns utlopp som så här på sommaren är bara en smal å. Vid sidan av utloppet finns Jansjöns enda långgrunda sandstrand. Idag ser den kall och avvisande ut med regnet hängande i luften och en del döda träd som sträcker up sina grånade rötter ur vattnet som om de försöker ta tag i något.
Larie stänger av motorn och vi ror in i den höga vassen nu är det bara vi som finns. Man kan inte se något annat än vass och himmel efter lite sökande finner vi utloppsfåran och stakar oss iväg neråt genom det tjocka sjögräset. Efter en stund är vi ute i ån så att vi kan ro. Ån slingrar sig mellan små hålor som är djupare och vi stannar vid var och en.
Anders Westin Luanda