Snåråsvattnet

Det är sommar och solen lyser nästan dygnet runt mesta skillnaden på dag och natt märks på knottens aktivitet som är värst mitt på dan. Knott är konstiga de attackerar med full frenesi när man är ute så att öronen blir alldeles varma av alla bett, men om man ställer sig inne i huset med dörren öppen så flyger dom inte in. Det är som om det fanns ett glas i dörren och om det av en slump skulle ta sig in så försöker de bara flyga ut och bildar ett tjockt lager av döda knott på fönsterbrädan.
Om djävulen existerar så är definitivt knotten fans löss.

Min kusin Senne har frågat om jag vill följa med till Snåråsvattnet för att fiska. Jag har ju metat i Jansjön men på kastspö har jag inte fått något och jag kan inte säga att jag är speciellt fiskebiten. Dom vanliga utflykts grejorna packas plus ett nästan oanvänt kastspö som jag inte har mycket hopp för.
Senne har en gammal Ford och vi fräser iväg längs grusvägar som kantas av sommar och man känner alla dofter genom det öppna fönstret rockmusiken strömmar ut ur super8 bandspelaren och det mesta är rätt så fint.
Vi åker mot Norra Stensvattnet och parkerar bilen på sidan av vägen sedan lastar vi allt och går iväg mellan Furorna mot Snåråsvattnet. Lingonriset står högt och frasar snällt mot byxbenen när man går. Snart skymtar man sjön mellan träden och efter en stund hittar vi rodd båten som ligger gömd i ett buskage.
Den är gammal och gisten men läcker inte så mycket som man skulle tro. Vi ror över sjön och på andra sidan finns en liten holme och stranden är en hög klippa. Senne ror båten till en skreva i klippan och vi drar upp båten. Uppe på klippan finns en liten timmerhuggarekoja det är en sån där liten som är gjord för att dras ut med häst i skogen. Kojan har en liten kamin vid dörren och en koj på vardera sidan och ett bord under fönstret.

Vi kastar in våran packning och ger oss iväg ut på sjön. Solen står nästan i Norr och kastar långa skuggor över vattnet. Vi ger oss iväg med vår gistna båt och börjar kasta med spinnare efter en liten stund har vi landat flera abborrar i skaplig storlek och ett par gäddor. Nu är jag i form jag glömmer helt var jag är och lyckas haka i Sennes mössa med draget så att den flyger ut över vattnet när jag kastar. Senne bara skrattar och säger att du har visst blivit fiskebiten.

Vi ger upp sent när det är inget liv i vattnet och ror tillbaka till kojan. Kojan som ännu ligger i solljus uppe på den höga klippan ser välkomnande ut och vi drar up ekan på land. Snart står kaffepannan på kaminen och medhavda godsaker dukas upp vi äter medan jag surrar om de stora fiskarna vi fått sedan kastar vi omkull oss i kojerna vilken lyckad dag.

Tidigt på morgonen rullar dubbelbeckasinens läte över vattnet och svaras av en storloms melankoliska rop. Man tänker på filmernas väsande och morrande dinosauries att om fåglarna är de enda överlevande från den eran att ljuden i filmen är helt fel. Det är nog mera troligt att de sände ut olika territoriella rop och inte alls lät som en korsning mellan en galen hund och en ödla.

Vattnet är svart i gryningen och ett stilla dis ångar upp från vattnet och vi ror ut för en sista omgång med fisken som hugger, men inte lika villigt som i dagen före.

Jag återvände aldrig till Snåråsvattnet men en sak fanns kvar och det var intresset för fiske som följer mig än idag.