Vem var hon?

Hon var den sista av 6 systrar som lämnade livet. Hennes yngsta syster Margareta sa ofta att de skulle gå tillsammans. Det blev samma år, men Gertrud väntade fem månader till innan hon släppte taget.

Gertrud var naturnära tyckte om barn, djur och växter. Hon var varm och trygg och hade en stark och säker intuition. Hon var en god djur- och människokännare.

Hon tyckte om att odla växter. Att laga mat och baka gott bröd av alla sorter var hon en mästare på. Hon var en givmild person. Hos henne bjöds det alltid på fika eller mat. Att det var vackert, luktade och smakade gott var hon noga med.

2014 blev hon sjuk i jultid och efter det klarade hon inte att bo hemma längre.

Hon tillbringade de sista 6 1/2 åren på Älvgården i Backe fick fin hjälp och omvårdnad. Där trivdes hon mycket bra. Det blev ett mycket långsamt farväl för oss närmaste, då minnet sakta svek henne allt mer och synen försvann. Hörseln och orken blev också sämre.

Att min kära, snälla mamma en dag inte skulle finnas mer kunde jag tidigare inte förstå, men när personligheten förändrades och minnet försvann alltmer, blev varje besök en till smärtsam känsla av farväl varje gång. Personalen som hjälpte henne med allt, kände henne bättre än jag gjorde den sista tiden. Till det kom coronapandemin med besöksförbud och avståndet ökade. Att se att hon fick fin omvårdnad och var nöjd, hjälpte mig att bli trygg och släppa taget. Det är en annorlunda sorgeprocess som gör ont, men bit för bit, långsamt och länge.

Att samla sej och skriva detta har tagit tid.

Kvar finns vemod, saknad och en oändlig tacksamhet för allt jag fått av henne och allt hon lärt mig. Jag tänker på henne i allt jag gör. Hon lever i mej.

Min allra käraste mamma slutade sina livsdagar den 5 augusti i en ålder av 97 år. Hon var den sista av Alfreds- och Annas-jäntorna och byns äldsta.

Begravningen ägde rum lördag 28 augusti. Begravningsdagen bjöd på ett strålande, stilla, vackert väder, som gav ett gyllene varmt skimmer över oss alla som var där.

Under begravningen pratade Jansjö-prästen Anders-Petter Sjödin vackert om vilken eftervärme och vilket doftminne en människa lämnar kvar när hon dör. Gertrud lämnar en god eftervärme kvar och doftminnet är en ljuvlig doft av nybakat bröd.

Nyblivna Jansjö-bon Anna Min spelade en av Gertruds favoritmelodier hänförande mäktigt på saxofon och kyrkan fylldes av "Visa vid vinden ängar". Det fladdrade till i en tyllgardin ännu en gång...

På minnesstunden kom oväntat en ej publicerad dikt fram. Kusin Agneta hade den sparad. Den är skriven av Anders-Petters far Erik Sjödin. Han skrev den till Anna Holmgrens begravning (Gertruds mamma).

Anders-Petter läste upp den vackra dikten "Vid köksbordet"