Stugan ligger vid Svarttjärnen i Jansjövidda-området.
Bilväg finns till stugan.
Om man vill vandra eller springa på stigarna i spårsystemet kan man starta här. En karta över spårsystemet finns där man lämnar bilen.
Denna stuga är öppen för alla. Om man vill får man övernatta 1-2 nätter.
Den gamla bostigen till Jansjö Fäbodar passerar förbi stugan på Josefinas Vilarbacke.
Grillplats, ved, disk/tvättmöjlighet och dass finns att tillgå.
Stugan finns omnämnd i boken "STUGLANDET"
-En guide till fria övernattningar i Sverige.
Tyvärr har stugan på höstarna tidvis ockuperats av utländska bärplockare och ibland av ljusskygga stöldligor, men efter tillslag av polisen och fler besökare hoppas vi slippa dessa besök.
Byföreningens tillsynsmän har nyligen röjt upp kring stugan och rustat upp med bl.a. vedbod, disk/tvättbänk ute, bord och grillplats. Det är riktigt trivsamt på Josefinas Vilarbacke nu!
Denna stuga är en s.k. svalstuga, den äldsta typen av byggnader för boende i Sverige. Den består av ett enda timrat rum med en svale av bräder, ett kallutrymme, som kunde tjänstgöra som farstu och förråd.
Albert Ols'torpet var det sista av dagsverkstorpen som upplåtits i Jansjö och hade de sämsta förutsättningarna för att bli bestående. Den hade ännu sämre läge än de tre torpen som uppläts 1917 i Stavringa dvs. Manne Lundgrens, Isak Viklanders och Erik Marks. År 1920 upplät Per Erik Persson detta torp på sitt vedbrandsskifte till Elias Albert Olsson f. 1879 från Stensvattnet.
Albert Olsson var gift med Ida Maria Viklander f. 1886. Hon var dotter till Isak Viklander d.ä.
Torpet låg på skiftet 2:6 ca 300 m ovan gamla landsvägen enligt ekonomiska kartan över Jansjö och där byggde man upp denna stuga.
Här bosatte paret sig med sina tre barn. Eva 8 år, Oskar 5 år och Inga 2 år. Det är ofattbart hur hustrun Ida kunde stå ut långt inne i djupa skogen med maken borta om vintrarna på skogsarbete miltals från hemmet. Han var en mycket skicklig brosslare och var nog borta från hemmet månader i sträck ibland. Inte blev det bättre av att en man begått självmord vintern 1921 i en slåtterlada 100 meter från torpet.
Vilka tårdrypande berättelser man skulle få höra om väggarna kunde tala!
Nu blev det ändå inte så många år de bodde där. När Idas far, Isak Viklander, dog 1927, kunde de överta hans torp. Det friköpets sedan enligt ensittarlagen av den 18 juni 1925 ” Om rätt att i vissa fall för nyttjanderättsinnehavaren att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område”. Stugan återgick till hemmansägaren. Den fick sedan stå och förfalla i 60 år.
Att Albert Ols'stugan sedan ändå kunde räddas åt eftervärlden får vi tacka Jansjö Samhällsförening för. De beslöt nämligen år 1979 att riva och transportera stugan till Josefinas Vilarbacke, vid Svarttjärna, där den står idag. Josefina var gift med bonden Jonas Svensson. På denna plats brukade hon göra upp en "myggrök när hon jette kräka". Här var det nämligen ingen brandfara.
Med många frivilliga krafter under ledning av Johannes Forsberg iståndsattes flytten.
STUGAN SKALL VARA ÖPPEN FÖR EN OCH VAR, ALDRIG VARA LÅST,
MEN BESÖKARNA BÖR ANTECKNA SINA NAMN I GÄSTBOKEN.
-----------
Denna berättelse fanns på en tavla, på väggen i stugan, osignerad.
Den är skriven av Per Persson enligt dottern Tina.
Midsommarafton 2020 vid Svarttjärna
I Coronapandemitider är det avstånd som gäller
På midsommarafton dansar älvorna på Svarttjärna